Ett ögonblick som jag kommer att minnas en lång tid är ett ögonblick som hände under tisdagen den 27 juli nu i somras. Det är svårt att förklara hur man känner, om jag ska vara ärlig så vet jag inte riktigt vad jag kände just i det ögonblicket heller.

Jag satt på drottninggatan i Karlstad och var inne på min sista vecka på sommarjobbet som jordgubbsförsäljare. Det var ganska varmt väder och allting kändes så bra, jag hade ganska nyligen träffat Jonas och skulle se honom efter jobbet. Jag minns inte riktigt vad klockan var, men jag tror den var runt 3-4 när jag fick ett telefonsamtal av pappa. Jag svarar glatt och han frågar om jag sitter ner. Direkt känner jag på mig att något har hänt, om min första tanke var farmor och farfar. Jag visste att de var på semester med husvagnen och jag tänkte att det då alltså hade hänt dom något.

Jag svarar att jag ska sätta mig och pappa säger sedan " Det har hänt en olycka. Otilia, Bjarka och Jimmie har varit med i en bilolycka. Jimmie är antagligen död och det är allvarligt med en av tjejerna, jag vet inte vem och jag vet inte vad".. Usch. Precis efter samtalet så satte jag mig bara och stirrade rakt ut och försökte ta in vad jag hört. Efter att några kunder hade handlat av mig och jag började skaka så insåg jag att jag inte kunde sitta där så jag skrev till en kompis som satt på andra sidan gatan och fikade. Han fick komma och ta över i 5 min. När han kom bröt jag ihop och sprang in på duvanhuset gråtandes. Jag sprang upp till toaletterna och ringde till Jonas och sa att han fick komma och hämta mig.

Det är mycket som hände mer denna dagen, men det är ju detta ögonblicket som jag minns så väl, även om jag inte kan beskriva känslan.

Som de flesta vet så fick jag sedan reda på att min fina lilla kusin Otilia också avled i bilolyckan, och det var en helt ny upplevelse för mig. Jag har aldrig förlorat någon så nära förut. Det går inte att beskriva detta med ord, men det är något som ingen borde vara med om.

Vila i frid älskade kusin