Som sagt, vissa förstår nog inte att de är saknade. Eftersom jag inte har hört av mig så mycket, och jag ber så hemsktmycket om ursäkt för de, mina vekor bara flyger förbi, och det känns som jg har miljoner saker att tänka på. Och det är inte med mening. Jag har inte glömt er, jag struntar inte i er, även om ni tycker att det verkar så. Jag ska försöka bättra mig, men det är svårt, för alla mina kompisar vill se mig på helgen, och det finns inte dagar så det räcker. Så vad jag än gör blir nån sur.

Det har hänt så himla mycket i mitt liv de två-tre senaste månaderna. Jag har varit utomlands, träffat andreas, börjat en ny skola, flyttat, fått nya kompisar. Och det tar på krafterna kan jag lova, även om ni kanske tycker att det bara är att ta sig tid, eller åka hem och vara där, så är det inte så lätt som det låter. Just nu är jag i en fas där jag umgås myket med mina nya kompisar, och det är väl bara så för att ja umgås med dom under veckorna, så just nu har vi ganska mycket gemensamt. Och sen vill jag självklart träffa andreas så mycket som det går. MEN, som sagt så har ja inte glömt er, ni betyder fan så mycket, men ja har bara mycket i mitt liv just nu. Och ja hoppas att iallafall nåra kan försöka förstå mig.

Kan va svårt ja vet, men om ni bara anade hur jag känner, hur ja mår när ja får höra vissa saker, så skulle ni nog förstå mig, men det går inte att förklara allt.

Var bara tvungen att skriva ur mig, för jag blir så ledsen över sånt här..

För övrigt så är det väl okej, har försökt vila upp mig, men när det blir press på mig eller när jag ska ordna nåt, så känner ja samma känsla igen, att ja helt enkelt inte orkar :O Ja vill bara skita i allt, och ja hoppas verkligen inte att denna stressen kommer tillbaka när skolan börjar, för då vet ja inte vad jag gör.

Är själv hemma nu också, Markus var hemma på förmiddan, men har nu åkt till en kompis. När jag är klar på datorn ska ja gå ut och gå en stund.

hejdå.